Harry´s Historietter 2026-06-09 Ostron I

Sommaren 2007 upptäcktes en ny ostron-art vid den svenska västkusten. På flera platser om tidigare varit musselbankar finns nu istället flera hundra ostron per kvadratmeter. Det är japanskt jätteostron Crassostrea gigas som har dykt upp, en art som klassas som en av de mest invasionsbenägna arterna i hela världen och som har ställt till med problem i marina miljöer på många håll. Exakt vilka effekter ostronen kommer att ha i svenska vatten är för tidigt att säga, men det är tydligt att dessa delikatesser är här för att stanna. Japanskt jätteostron Crassostrea gigas, även kallat stillahavsostron, har sitt ursprung i västra Stilla havet men introducerades i Europa på 1960-talet för odling i bl.a. Frankrike och Nederländerna. Artens snabba tillväxthastighet och tolerans gentemot olika miljöförhållanden och sjukdomar har inneburit att odling av japanska jätteostron har ersatt odlingen av inhemska ostron-arter i flera länder. Ostronet odlas idag världen över med en årlig produktion på ca 4,6 miljoner ton per år vilket motsvarar ca 3,1 miljoner dollar. Beställer du in ostron på restaurang är det i de allra flesta fall japanska jätteostron som serveras, ofta under namnet "fine de claire". Tidigare ansåg man att denna art inte skulle kunna föröka sig naturligt längs den europeiska Nordsjökusten på grund av att vattentemperaturerna var för låga. Detta har dock visat sig vara felaktigt, då ostronen har etablerat naturliga bestånd i grunda havsområden utanför de ursprungliga odlingarna och successivt spridit sig norrut från den franska Atlantkusten till både tyska och danska vatten under senare år. I augusti 2007 fick forskare vid Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium utanför Strömstad besök av en kvinna som hade med sig underliga skal som hon hade hittat på stranden. Dessa skal visade sig tillhöra japanskt jätteostron. Rapporter om flera fynd inkom under sensommaren och en omfattande inventering under hösten 2007 och våren 2008 längs västkusten från Strömstad i norr till Öresund i söder visade på mycket täta bestånd av japanskt jätteostron i flera grunda vikar. De största tätheterna hittades på musselbankar i norra Bohuslän med upp till 500 individer per kvadratmeter, vilket motsvarade 58 kg ostron (våtvikt med skal) per kvadratmeter. Glesare bestånd hittades ända ner till Falkenberg i Halland. Ostronen förekommer främst i tidvattenzonen i kustnära områden där de föredrar att växa på hårda ytor, t.ex. levande och döda blåmusslor, klippor och skalgrus men även badbryggor, bojar och pelare. Under inventeringen 2007 hittades dessutom ostron på en gummibåt med utombordsmotor i norra Bohuslän. De flesta ostron som har påträffats i Sverige sitter grunt från noll till en meters djup, vilket gör dem lätta att upptäcka under en promenad på stranden. Däremot är det som med svamp i skogen, det krävs att man vet vad man letar efter för att se dem första gången ...

Utseendet på ostronen kan variera mycket beroende på var de sitter. Generellt gäller att ostronen ofta har vågiga kanter och mörka band på skalet. Men det stämmer inte alltid. Ostron som sitter öppet på klipphällar är oftast runda och platta medan ostron som sitter mycket tätt, t.ex. på en musselbank, blir mer avlånga och taggiga i formen. Jämför man det inhemska europeiska ostronet Ostrea edulis med japanskt jätteostron är det inhemska mycket jämnare och rundare i formen, och det saknar de mörka banden på skalet. Men när ostronen är riktigt små kan de vara svåra att skilja åt. Våra inhemska ostron lever generellt djupare än de japanska jätteostronen men det utesluter inte att de kan påträffas tillsammans i grunda vikar. Även om de japanska jätteostronen främst sätter sig på hårda underlag har de även etablerat sig i sandiga områden som exempelvis Vadehavet utanför tyska Nordsjökusten Några få snäckskal räcker för att ostronlarverna ska kunna slå sig ner. När väl ett ostron finns på plats kan dess skal utgöra en landningsplats för nya ostron-larver, som gärna söker sig till artfränder där de klistrar fast skalet mot de större ostronen. Så småningom bildas revliknande strukturer på botten. I Vadehavet har stora områden som tidigare varit sandbotten förvandlats till hårda ostronrev. Att ostronen gärna bildar rev gör dem också svåra att utnyttja och skörda direkt från naturliga bankar i kommersiellt syfte på samma sätt som de inhemska europeiska ostronen. Japanska jätteostron måste istället odlas i korgar och skötas om för att de ska bli möjliga att servera på restaurang. Det japanska jätteostronet växer betydligt snabbare än vårt inhemska ostron och kan nå en storlek på 7-10 cm redan under sitt första levnadsår. Det är en nästan dubbelt så snabb tillväxttakt som hos vårt inhemska ostron och även snabbare än tex. blåmussla. Fullvuxna japanska jätteostron är normalt 8-20 cm stora, men individer på upp till 30 cm har hittats i andra länder. Dessutom kan de bli upp till 30 år gamla. Det är inte svårt att förstå varför ostronen har fatt det latinska artnamnet "gigas" som betyder just "jätte". I Sverige har ostronen växt ca 4-7 cm under sitt första levnadsår men större exemplar på upp till 15 cm hittades redan sommaren 2007, vilket tyder på att de redan är ett par år gamla. De japanska jätteostron som undersöktes i juni 2008 hade växt upp till 2 cm sedan november 2007, vilket är förvånansvärt snabbt med tanke på att det är relativt kallt i vattnet och ont om mat under större delen av denna period. Det japanska jätteostronet är också mycket tåligt mot variationer i vattenförhållandena och det klarar salthalter mellan 10 och 42 promille samt temperaturer mellan 4 och 35°C. Dessutom tål det uttorkning mycket väl eftersom det är anpassat till att leva i grunda områden med inverkan av tidvatten. Arten kan föröka sig redan under sitt första levnadsår, men kräver vattentemperaturer mellan 20 och 25°C och salthalter mellan 20 och 30 promille får en framgångsrik lek. Den kan reproducera sig flera gånger under en säsong och kan släppa 50-100 miljoner ägg varje gång. Detta motsvarar upp till 50 %, av ostronets egen kroppsvikt. Både ägg och spermier släpps ut fritt i vattnet där befruktningen sker. Under några varma dagar i juli 2008 kunde man på flera håll se hur vattnet färgades mjölkvitt ovanför ostronbankarna, vilket tyder på att arten faktiskt förökat sig i våra vatten. Som de flesta andra ostron-arter kan den också byta kön, en process som ofta bestäms av miljöförhållandena. När det exempelvis finns gott om föda i vattnet kan hanar övergå till att bli honor, och honor kan bli hanar när mängden föda är begränsad. Detta har att göra med att det går åt mer energi får att producera ägg än spermier. Vissa individer kan även vara hermafroditer, dvs. de är både hane och hona samtidigt. Det japanskt jätteostron är inte en helt ny art i svenska vatten. På 1970-talet importerades ostronyngel från Wales i Storbritannien . Det är en nästan dubbelt så snabb tillväxttakt som hos vårt inhemska ostron och även snabbare än blåmussla. Fullvuxna japanska jätteostron är normalt 8-20 cm stora, men individer på upp till 30 cm har hittats i andra länder. Dessutom kan de bli upp till 30 år gamla. Det är inte svårt att förstå varför ostronen har fatt det latinska artnamnet "gigas" som betyder just "jätte". I Sverige har ostronen växt ca 4-7 cm under sitt första levnadsår men större exemplar på upp till 15 cm hittades redan sommaren 2007, vilket tyder på att de redan är ett par år gamla. De japanska jätteostron som undersöktes i juni 2008 hade växt upp till 2 cm sedan november 2007, vilket är förvånansvärt snabbt med tanke på att det är relativt kallt i vattnet och ont om mat under större delen av denna period. Det japanska jätteostronet är också mycket tåligt mot variationer i vattenförhållandena och det klarar salthalter mellan 10 och 42 promille samt temperaturer mellan 4 och 35°C. Dessutom tål det uttorkning mycket väl eftersom det är anpassat till att leva i grunda områden med inverkan av tidvatten.