Harry´s Historietter 2026-06-10 Ostron II

De japanska jätteostron som finns vid den svenska västkusten idag är troligen resultatet av att ostronlarver transporterats hit med strömmar från närliggande områden i Danmark, där ostronet funnits sedan slutet av 1990-talet och där det idag finns mycket stora bestånd. Ostronen har nämligen ett frisimmande larvstadium som varar upp till fyra veckor beroende på vattenförhållandena, vilket gör att larverna kan färdas långa sträckor med strömmarna innan de är klara för att gå ner på botten. De största tätheterna av japanska jätteostron har hittats i området utanför Gullmarsfjorden i Bohuslän där Jutska ström­men från den danska kusten träffar Sverige, vilket ger stöd åt denna förklaring. De flesta ostron som har hittats uppskattas vara 2-3 år gamla, men ett fåtal större individer tyder på att ostronen hittade hit före 2006, men inte har upptäckts förrän de blivit många. En kombination av flera för ostronen gynnsamma miljöfaktorer under 2006-2007, såsom ovanligt höga vattentemperaturer under både sommar och vinter och ihållande västliga vindar, har troligen lett till att de japanska jätteostronen kunnat öka i antal och expandera sitt utbredningsområde. Nyligen hittades japanska jätteostron även på Sörlandet i Norge och hur långt norrut de kommer att sprida sig beror till stor del av hur klimatet blir i framtiden. Ett varmare klimat, med milda vintrar och varma somrar, gynnar ostronens spridning och etablering allt längre norrut. Detta har man bl.a. sett i Tyskland där ostronbestånden ökat dramatiskt i samband med ovanligt varma somrar. Det är tydligt att ostronen vid svenska västkusten hittills har klarat vintrarna bra. Vänder vi blicken mot Östersjön är det snarare det bräckta vattnet och de nordgående ytströmmarna som troligen begränsar spridningen. Men det utesluter inte att ostronen kan breda ut sig i nya områden framöver.

Invaderande arter som japanskt jätteostron anses generellt utgöra ett hot mot inhemska arter. Att ostronet finns med på Invasive Species Specialist Group topplista över världens mest invasionsbenägna främmande arter är lätt att förstå. Genom sin tolerans gentemot olika miljöförhållanden och sjukdomar i kombination med en mycket hög tillväxt har arten spridit sig och etablerat sig i alla världsdelar. I Nya Zeeland har t.ex. japanskt jätteostron konkurrerat ut det inhemska klipp ostronet. I Tyskland och Nederländerna har japanska jätteostron ersatt blåmussel-bankar på många platser. Även i Sverige har detta redan observerats genom att en del musselbankar har ersatts av ostron. Blåmussel-bankar på grunda, mjuka bottnar är artrika miljöer som ger skydd och näring för en mängd olika djur. Där är det gott om kräftdjur och småfisk som exempelvis ”sandstubb” .Andra djur använder tomma musselskal att lägga rom i eller för att skydda sina yngel. Alger växer på skalen, och i den näringsrika musselgödseln under musslorna finns det gott om havsborstmaskar av olika slag. Exakt vilka effekter det kan få när musslorna försvinner och ostronen tar över är fortfarande osäkert. Däremot är risken att ostronen helt konkurrerar ut blåmusslorna i våra vatten mycket liten. Ostronreven skapar också fysiska hinder som kan begränsa vattenutbytet och öka sedimentationen i grunda vikar, vilket också kan påverka djuren som lever där. Däremot är ostronet, liksom blåmusslan, en mycket effektiv filtrerare och kan även minska algblomningen i kustnära vatten. Att ostronen bildar rev gör dem mer svår-ätna för fåglar, krabbor och plattfiskar vilka främst lever av musslor och andra djur som finns på musselbankarna. Ejdern t.ex. sväljer vanligtvis musslorna hela varefter de krossas i krävan. De japanska jätteostronen kan göra badplatser svårtillgängliga när arten, med sina taggiga och vassa kanter, sätter sig på badstegar och klipphällar. De kan liknas vid havstulpaner, vars vassa kanter de flesta stött på när de badat längs västkusten på sommaren I likhet med havstulpanerna kan japanska jätteostron också bli allvarliga påväxtorganismer på marina konstruktioner och båtskrov. Slutligen finns en annan mycket viktig aspekt som har med ostronen att göra, nämligen risken att de kan bära på nya sjukdomar och parasiter som kan spridas till inhemska arter. Paralleller kan dras till introduktionen av kräftpest via signalkräftan till Sverige. Under de senaste decennierna har bestånden av europeiskt ostron i de mellersta och södra delarna av Europa, ödelagts som en följd av att de dödliga parasiter oavsiktligt introducerats från USA under 1970-talet, i samband med import av levande ostron till bl.a. Frankrike. Hittills har inga parasiter hittats i svenska ostron, men vikten av att undvika utplacering av importerade japanska jätteostron i havet från andra områden där parasiten förekommer är otroligt stor. Att japanska jätteostron nu finns naturligt i svenska vatten kan göra att fler väljer att förvara importerade ostron i havet i tron att det inte har någon betydelse längre då arten redan finns här. Men detta utgör snarare ett större hot än tidigare. Det finns en lag i Sverige som säger att "fiske efter ostron är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten inom 200 meter från fastlandet eller från en ö av minst 100 meters längd". Tack vare denna lag har våra svenska ostronbestånd inte överexploaterats på samma sätt som i många andra delar av Europa. I lagen finns dock inget vetenskapligt artnamn specificerat och eftersom båda ostron-arterna tillhör samma familj är frågan om lagen gäller båda arterna. Enligt Fiskeriverket är bedömningen att båda arterna omfattas.

Harry´s Historietter 2026-06-09 Ostron I

Sommaren 2007 upptäcktes en ny ostron-art vid den svenska västkusten. På flera platser om tidigare varit musselbankar finns nu istället flera hundra ostron per kvadratmeter. Det är japanskt jätteostron Crassostrea gigas som har dykt upp, en art som klassas som en av de mest invasionsbenägna arterna i hela världen och som har ställt till med problem i marina miljöer på många håll. Exakt vilka effekter ostronen kommer att ha i svenska vatten är för tidigt att säga, men det är tydligt att dessa delikatesser är här för att stanna. Japanskt jätteostron Crassostrea gigas, även kallat stillahavsostron, har sitt ursprung i västra Stilla havet men introducerades i Europa på 1960-talet för odling i bl.a. Frankrike och Nederländerna. Artens snabba tillväxthastighet och tolerans gentemot olika miljöförhållanden och sjukdomar har inneburit att odling av japanska jätteostron har ersatt odlingen av inhemska ostron-arter i flera länder. Ostronet odlas idag världen över med en årlig produktion på ca 4,6 miljoner ton per år vilket motsvarar ca 3,1 miljoner dollar. Beställer du in ostron på restaurang är det i de allra flesta fall japanska jätteostron som serveras, ofta under namnet "fine de claire". Tidigare ansåg man att denna art inte skulle kunna föröka sig naturligt längs den europeiska Nordsjökusten på grund av att vattentemperaturerna var för låga. Detta har dock visat sig vara felaktigt, då ostronen har etablerat naturliga bestånd i grunda havsområden utanför de ursprungliga odlingarna och successivt spridit sig norrut från den franska Atlantkusten till både tyska och danska vatten under senare år. I augusti 2007 fick forskare vid Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium utanför Strömstad besök av en kvinna som hade med sig underliga skal som hon hade hittat på stranden. Dessa skal visade sig tillhöra japanskt jätteostron. Rapporter om flera fynd inkom under sensommaren och en omfattande inventering under hösten 2007 och våren 2008 längs västkusten från Strömstad i norr till Öresund i söder visade på mycket täta bestånd av japanskt jätteostron i flera grunda vikar. De största tätheterna hittades på musselbankar i norra Bohuslän med upp till 500 individer per kvadratmeter, vilket motsvarade 58 kg ostron (våtvikt med skal) per kvadratmeter. Glesare bestånd hittades ända ner till Falkenberg i Halland. Ostronen förekommer främst i tidvattenzonen i kustnära områden där de föredrar att växa på hårda ytor, t.ex. levande och döda blåmusslor, klippor och skalgrus men även badbryggor, bojar och pelare. Under inventeringen 2007 hittades dessutom ostron på en gummibåt med utombordsmotor i norra Bohuslän. De flesta ostron som har påträffats i Sverige sitter grunt från noll till en meters djup, vilket gör dem lätta att upptäcka under en promenad på stranden. Däremot är det som med svamp i skogen, det krävs att man vet vad man letar efter för att se dem första gången ...

Utseendet på ostronen kan variera mycket beroende på var de sitter. Generellt gäller att ostronen ofta har vågiga kanter och mörka band på skalet. Men det stämmer inte alltid. Ostron som sitter öppet på klipphällar är oftast runda och platta medan ostron som sitter mycket tätt, t.ex. på en musselbank, blir mer avlånga och taggiga i formen. Jämför man det inhemska europeiska ostronet Ostrea edulis med japanskt jätteostron är det inhemska mycket jämnare och rundare i formen, och det saknar de mörka banden på skalet. Men när ostronen är riktigt små kan de vara svåra att skilja åt. Våra inhemska ostron lever generellt djupare än de japanska jätteostronen men det utesluter inte att de kan påträffas tillsammans i grunda vikar. Även om de japanska jätteostronen främst sätter sig på hårda underlag har de även etablerat sig i sandiga områden som exempelvis Vadehavet utanför tyska Nordsjökusten Några få snäckskal räcker för att ostronlarverna ska kunna slå sig ner. När väl ett ostron finns på plats kan dess skal utgöra en landningsplats för nya ostron-larver, som gärna söker sig till artfränder där de klistrar fast skalet mot de större ostronen. Så småningom bildas revliknande strukturer på botten. I Vadehavet har stora områden som tidigare varit sandbotten förvandlats till hårda ostronrev. Att ostronen gärna bildar rev gör dem också svåra att utnyttja och skörda direkt från naturliga bankar i kommersiellt syfte på samma sätt som de inhemska europeiska ostronen. Japanska jätteostron måste istället odlas i korgar och skötas om för att de ska bli möjliga att servera på restaurang. Det japanska jätteostronet växer betydligt snabbare än vårt inhemska ostron och kan nå en storlek på 7-10 cm redan under sitt första levnadsår. Det är en nästan dubbelt så snabb tillväxttakt som hos vårt inhemska ostron och även snabbare än tex. blåmussla. Fullvuxna japanska jätteostron är normalt 8-20 cm stora, men individer på upp till 30 cm har hittats i andra länder. Dessutom kan de bli upp till 30 år gamla. Det är inte svårt att förstå varför ostronen har fatt det latinska artnamnet "gigas" som betyder just "jätte". I Sverige har ostronen växt ca 4-7 cm under sitt första levnadsår men större exemplar på upp till 15 cm hittades redan sommaren 2007, vilket tyder på att de redan är ett par år gamla. De japanska jätteostron som undersöktes i juni 2008 hade växt upp till 2 cm sedan november 2007, vilket är förvånansvärt snabbt med tanke på att det är relativt kallt i vattnet och ont om mat under större delen av denna period. Det japanska jätteostronet är också mycket tåligt mot variationer i vattenförhållandena och det klarar salthalter mellan 10 och 42 promille samt temperaturer mellan 4 och 35°C. Dessutom tål det uttorkning mycket väl eftersom det är anpassat till att leva i grunda områden med inverkan av tidvatten. Arten kan föröka sig redan under sitt första levnadsår, men kräver vattentemperaturer mellan 20 och 25°C och salthalter mellan 20 och 30 promille får en framgångsrik lek. Den kan reproducera sig flera gånger under en säsong och kan släppa 50-100 miljoner ägg varje gång. Detta motsvarar upp till 50 %, av ostronets egen kroppsvikt. Både ägg och spermier släpps ut fritt i vattnet där befruktningen sker. Under några varma dagar i juli 2008 kunde man på flera håll se hur vattnet färgades mjölkvitt ovanför ostronbankarna, vilket tyder på att arten faktiskt förökat sig i våra vatten. Som de flesta andra ostron-arter kan den också byta kön, en process som ofta bestäms av miljöförhållandena. När det exempelvis finns gott om föda i vattnet kan hanar övergå till att bli honor, och honor kan bli hanar när mängden föda är begränsad. Detta har att göra med att det går åt mer energi får att producera ägg än spermier. Vissa individer kan även vara hermafroditer, dvs. de är både hane och hona samtidigt. Det japanskt jätteostron är inte en helt ny art i svenska vatten. På 1970-talet importerades ostronyngel från Wales i Storbritannien . Det är en nästan dubbelt så snabb tillväxttakt som hos vårt inhemska ostron och även snabbare än blåmussla. Fullvuxna japanska jätteostron är normalt 8-20 cm stora, men individer på upp till 30 cm har hittats i andra länder. Dessutom kan de bli upp till 30 år gamla. Det är inte svårt att förstå varför ostronen har fatt det latinska artnamnet "gigas" som betyder just "jätte". I Sverige har ostronen växt ca 4-7 cm under sitt första levnadsår men större exemplar på upp till 15 cm hittades redan sommaren 2007, vilket tyder på att de redan är ett par år gamla. De japanska jätteostron som undersöktes i juni 2008 hade växt upp till 2 cm sedan november 2007, vilket är förvånansvärt snabbt med tanke på att det är relativt kallt i vattnet och ont om mat under större delen av denna period. Det japanska jätteostronet är också mycket tåligt mot variationer i vattenförhållandena och det klarar salthalter mellan 10 och 42 promille samt temperaturer mellan 4 och 35°C. Dessutom tål det uttorkning mycket väl eftersom det är anpassat till att leva i grunda områden med inverkan av tidvatten.

Harry´s Historietter 2026-06-08 Överste Brännvin

Jacob Hamilton var greve, excentriker, brännvinsälskare, och - överste. Chef för "Kongl. Lifregementet Husar Corps" vid Sanna Hed söder om Örebro, 1881-1893. Som militär i karriären tvingades han resa en del, men oavsett var han befann sig ville han ha korrekt brännvin. Med korrekt brännvin menade överste Hamilton det brännvin Spritbolaget i Örebro blandade åt honom efter hans egenhändigt komponerade och inlämnade recept - och som i vackra lerkrukor skickades kors och tvärs över hela landet. Under överstens levnad var blandningen hans egen, ingen annan fick köpa den, men efter hans död 1896 sålde Spritbolaget blandningen till vem som helst som önskade köpa. I dag är det en klassiker - och som bäst till smakrik mat, som löksill och pastejer. Huvudkryddan är kummin. För att ge aromen bäst förutsättning bör brännvinet kylas en aning, till 15- 18 grader. Överste Hamiltons brännvin görs än i dag enligt original receptet. 43 %.

Harry´s Historietter 2026-05-07 Trålfiske

Det storskaliga trålfisket pressar redan svaga fiskbestånd i Östersjön, men är också en samhällsekonomisk förlust. En ny rapport från BalticWaters uppskattar att dagens fiske i Finland innebär ett minus på nära fem miljoner euro per år. Beräkningarna bygger på att fiskets intäkter vägts mot kostnader för bland annat subventioner, skattebefrielser, administration och koldioxidutsläpp. Sammantaget blir resultatet negativt för samhället, enligt rapporten. Samtidigt visar rapporten att en omställning från industriellt trålfiske till mer kustnära fiske för humankonsumtion skulle kunna ge samhällsvinster på omkring 25 miljoner euro årligen i Finland.

Finlands strömmingsfångster i Östersjön har minskat kraftigt sedan toppåret 2016, men ändå ligger flera fiskbestånd fortsatt på kritiskt låga nivåer. Det kustnära fisket, som traditionellt levererat matfisk, har enligt rapporten trängts undan av pelagiskt industrifiske där strömming och skarpsill i hög grad används till fiskmjöl och djurfoder. – Fiskbestånden i Östersjön är oroväckande låga. För att säkra att finska fiskare har fisk att ta upp även i framtiden behövs en fiskepolitik som styr om kvoter till kustnära fiske för matfisk och stärker skyddet mot trålfiske, säger rapportförfattaren Stefan Fölster i ett pressmedelande.

BalticWaters framhåller att problemet är gemensamt för flera länder runt Östersjön, med minskande fiskbestånd och ett lägre förädlingsvärde när en större del av fångsterna går till djurfoder i stället för livsmedel. Man efterlyser därför samarbete mellan länderna för att vända utvecklingen. Nu har EU uppmärksammat läget i Östesjön så börjar det hända något.