Harry´s Historietter 2026-06-10 Ostron II

De japanska jätteostron som finns vid den svenska västkusten idag är troligen resultatet av att ostronlarver transporterats hit med strömmar från närliggande områden i Danmark, där ostronet funnits sedan slutet av 1990-talet och där det idag finns mycket stora bestånd. Ostronen har nämligen ett frisimmande larvstadium som varar upp till fyra veckor beroende på vattenförhållandena, vilket gör att larverna kan färdas långa sträckor med strömmarna innan de är klara för att gå ner på botten. De största tätheterna av japanska jätteostron har hittats i området utanför Gullmarsfjorden i Bohuslän där Jutska ström­men från den danska kusten träffar Sverige, vilket ger stöd åt denna förklaring. De flesta ostron som har hittats uppskattas vara 2-3 år gamla, men ett fåtal större individer tyder på att ostronen hittade hit före 2006, men inte har upptäckts förrän de blivit många. En kombination av flera för ostronen gynnsamma miljöfaktorer under 2006-2007, såsom ovanligt höga vattentemperaturer under både sommar och vinter och ihållande västliga vindar, har troligen lett till att de japanska jätteostronen kunnat öka i antal och expandera sitt utbredningsområde. Nyligen hittades japanska jätteostron även på Sörlandet i Norge och hur långt norrut de kommer att sprida sig beror till stor del av hur klimatet blir i framtiden. Ett varmare klimat, med milda vintrar och varma somrar, gynnar ostronens spridning och etablering allt längre norrut. Detta har man bl.a. sett i Tyskland där ostronbestånden ökat dramatiskt i samband med ovanligt varma somrar. Det är tydligt att ostronen vid svenska västkusten hittills har klarat vintrarna bra. Vänder vi blicken mot Östersjön är det snarare det bräckta vattnet och de nordgående ytströmmarna som troligen begränsar spridningen. Men det utesluter inte att ostronen kan breda ut sig i nya områden framöver.

Invaderande arter som japanskt jätteostron anses generellt utgöra ett hot mot inhemska arter. Att ostronet finns med på Invasive Species Specialist Group topplista över världens mest invasionsbenägna främmande arter är lätt att förstå. Genom sin tolerans gentemot olika miljöförhållanden och sjukdomar i kombination med en mycket hög tillväxt har arten spridit sig och etablerat sig i alla världsdelar. I Nya Zeeland har t.ex. japanskt jätteostron konkurrerat ut det inhemska klipp ostronet. I Tyskland och Nederländerna har japanska jätteostron ersatt blåmussel-bankar på många platser. Även i Sverige har detta redan observerats genom att en del musselbankar har ersatts av ostron. Blåmussel-bankar på grunda, mjuka bottnar är artrika miljöer som ger skydd och näring för en mängd olika djur. Där är det gott om kräftdjur och småfisk som exempelvis ”sandstubb” .Andra djur använder tomma musselskal att lägga rom i eller för att skydda sina yngel. Alger växer på skalen, och i den näringsrika musselgödseln under musslorna finns det gott om havsborstmaskar av olika slag. Exakt vilka effekter det kan få när musslorna försvinner och ostronen tar över är fortfarande osäkert. Däremot är risken att ostronen helt konkurrerar ut blåmusslorna i våra vatten mycket liten. Ostronreven skapar också fysiska hinder som kan begränsa vattenutbytet och öka sedimentationen i grunda vikar, vilket också kan påverka djuren som lever där. Däremot är ostronet, liksom blåmusslan, en mycket effektiv filtrerare och kan även minska algblomningen i kustnära vatten. Att ostronen bildar rev gör dem mer svår-ätna för fåglar, krabbor och plattfiskar vilka främst lever av musslor och andra djur som finns på musselbankarna. Ejdern t.ex. sväljer vanligtvis musslorna hela varefter de krossas i krävan. De japanska jätteostronen kan göra badplatser svårtillgängliga när arten, med sina taggiga och vassa kanter, sätter sig på badstegar och klipphällar. De kan liknas vid havstulpaner, vars vassa kanter de flesta stött på när de badat längs västkusten på sommaren I likhet med havstulpanerna kan japanska jätteostron också bli allvarliga påväxtorganismer på marina konstruktioner och båtskrov. Slutligen finns en annan mycket viktig aspekt som har med ostronen att göra, nämligen risken att de kan bära på nya sjukdomar och parasiter som kan spridas till inhemska arter. Paralleller kan dras till introduktionen av kräftpest via signalkräftan till Sverige. Under de senaste decennierna har bestånden av europeiskt ostron i de mellersta och södra delarna av Europa, ödelagts som en följd av att de dödliga parasiter oavsiktligt introducerats från USA under 1970-talet, i samband med import av levande ostron till bl.a. Frankrike. Hittills har inga parasiter hittats i svenska ostron, men vikten av att undvika utplacering av importerade japanska jätteostron i havet från andra områden där parasiten förekommer är otroligt stor. Att japanska jätteostron nu finns naturligt i svenska vatten kan göra att fler väljer att förvara importerade ostron i havet i tron att det inte har någon betydelse längre då arten redan finns här. Men detta utgör snarare ett större hot än tidigare. Det finns en lag i Sverige som säger att "fiske efter ostron är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten inom 200 meter från fastlandet eller från en ö av minst 100 meters längd". Tack vare denna lag har våra svenska ostronbestånd inte överexploaterats på samma sätt som i många andra delar av Europa. I lagen finns dock inget vetenskapligt artnamn specificerat och eftersom båda ostron-arterna tillhör samma familj är frågan om lagen gäller båda arterna. Enligt Fiskeriverket är bedömningen att båda arterna omfattas.