Harry´s Historietter 2026-06-19 Atterdag

Den 20 juli 1361 anlände den danske kungen Valdemar Atterdag till Gotland med en stor invasionsflotta. Befolkningen på ön, som formellt sett tillhörde Sverige, var vid den här tiden splittrad i två delar. Landsbygden beboddes av självstyrande gotländska bönder, medan staden Visby ingick i det nordeuropeiska handelsförbundet Hansan och kontrollerades av tyska köpmän. De tyska köpmännen, som inte var intresserade av en konflikt med den danske kungen, stängde in sig bakom Visbys tjocka ringmur när de fått veta att invasionsflottan anlänt. De gotländska bönderna fick därför ta sig an danskarna på egen hand. Sedan Valdemar klivit i land på ön drabbade hans trupper samman med gutarnas bondehär i flera olika slag. Efter några dagars stridigheter började danskarna få övertaget och bönderna retirerade mot Visby. Varför är oklart, kanske hoppades de trots allt på hjälp från invånarna i staden. Den omkring 1 800 man starka bondehären ställde hur som helst upp sig på en åkerlapp utanför ringmuren, den så kallade Korsbetningen. De flesta av de bönder som hade slutit upp för att försvara sin ö var beväpnade med gamla rostiga svärd, enkla pilbågar, yxor, skäror och högafflar - även om där säkert också fanns en och annan storbonde med mer sofistikerade vapen. Mot sig hade bondehopen troligen runt 2 000 tungt beväpnade danska elitsoldater. Exakt hur massakern inleddes är inte känt, men antagligen började den med att Valdemars armborstskyttar överöste bönderna med skurar av dödliga projektiler. Sedan ryckte fotsoldaterna fram och en skoningslös strid man mot man tog sin början. När blodbadet var över hade omkring 1 800 gutar, det vill säga i princip hela bondehären, fått sätta livet till. Det motsvarade mer än hälften av öns manliga befolkning. Två dagar senare öppnade Visbyborna portarna för Valdemar. Enligt traditionen ska han då ha ställt tre stora ölkar på stadens torg och hotat med att bränna ner Visby om inte invånarna lade alla sina värdesaker i tunnorna. "Brandskattningen av Visby", som händelsen kallas, har etsat sig fast i många svenskars medvetande tack vare Carl Gustaf Hellqvists berömda målning från 1880-talet. På målningen kan man se hur ängsliga Visbybor fyller tunnorna med sina värdesaker medan Valdemar Atterdag sitter bredvid och tittar på. Det finns dock inte några säkra belägg för att den dramatiska brandskattningen verkligen ägt rum, i alla fall inte på det vis som den skildras av Hellqvist. Carl Gustaf Hellqvists målning innehåller dessutom en rad historiska fel. Den danske kungen, som sitter på ett rött podium till höger i målningen, porträtteras till exempel som en gammal gubbe, trots att han bara var i 40-årsåldern då attacken på Gotland ägde rum. Dessutom var den typ av helskägg han bar inte vanligt på 1300-talet. På tavlan syns också en tax, trots att den hundrasen inte avlades fram förrän 200 år senare, på 1500-talet. En annan anakronism är att den madonnaliknande kvinnogestalten i förgrunden, som ska föreställa borgmästarens fru, bar sitt hår utslaget. Detta hade varit en omöjlighet för en kvinna i den ställningen på 1300-talet. Det är alltså inte belagt att den s. k. brandskattningen verkligen ägt rum, och därmed är det också felaktigt att påstå att den gjort det. Däremot vet forskarna att Valdemars soldater plundrade alla kyrkor och kloster i Visby, så helt lottlösa lämnade de inte ön.