Harry´s Historietter 2025-11-17 MEDELTIDEN

I medeltidens hem sov man och lagade mat i samma stora rum där röken från härden letade sig ut genom ett hål i taket. På 1500- talet uppfann man skorstenen. Då flyttades köket till en förstuga. Genom att lägga en mängd stora stenar över den gamla härden fick man en sorts bastu och tillika tork för våta kläder. Hygienmässigt blev det en försämring. Före skorstenens tid måste man ha dörr och takhål öppet och fick då genomdrag till elden vilket också luftade huset. I det här nya köket rakades askan ner i en hög framför eldstaden och askhögen nyttjade man som avträde under vintern då det var för kallt att gå ut. Det blev en stinkande latrin bredvid de puttrande köksgrytorna. På det tilltrampade jordgolvet sprang barnen omkring tillsammans med de mindre husdjuren. Till dessa smådjur räknades grisarna, hönsen, gässen och kanhända en stinkande get. Man kan göra sig en föreställning om dofterna. En stor säng fanns och den var ofta inbyggd som alkov i väggen. Man vet att halmen i den vanligtvis byttes en gång om året. Halmen ruttnade förstås i fukten och blev en hemvist för råttor och ormar. Det berättas om tama ormar som kom krypande ur sänghalmen för att få litet mjölk när barnen fick sitt morgonmål. De allmänna hygieniska förhållandena förde förstås med sig att alla möjliga småkryp frodades i sänghalm, i fällar, i håret på alla invånarna. Man tvättade sig sällan och under vintern aldrig. Kammar var en lyx på landsbygden. Barnen led av revorm och hudfjällning. Loppor och löss hörde till och man ansåg att de höll dödliga sjukdomar borta. En främling på resa som måste övernatta i en sådan här stuga hade knappast någon lugn natt. Om resenären var mindre förnäm fick han ligga på golvet där svinen slickade honom i ansiktet, råttorna kilade kors och tvärs över honom och hönsen släppte sina visitkort uppefrån. Förnäma gäster fick ligga på bordet där obehaget var mindre och mestadels utgjordes av råttor som ibland kom nedramlande från taket där de slogs med varandra. l rummet fanns en s.k. klipinne som utgjordes av en av de stolpar som bar upp huset. De mer förnäma familjerna hade en "klåkommissarie". Den såg ut som en liten kratta vilken man kunde sticka ner på ryggen och klia sig med när lössen var som värst.

I de små städerna flyttade man snusket ut på gatan. I många fall fick man lägga en upphöjd bank på gatan där fotgängare kunde ta sig fram för att på det sättet slippa gå i avloppsvattnet. Gatan användes för avskräde och slaskvatten. På gatan kastades ut aska, latrin, döda hundar, trasiga kärl mm. Ett eventuellt avlägsnande av det värsta skräpet var bödelns sak. I bättre stadsdelar byggdes flyttbara "hemlighus" med plats för ett antal personer. De här husen förpestade omgivningen. I bästa fall grävdes en grop under "hemlighuset". Ibland skottades gropen över när "huset" flyttades en bit. Vid regn kan man föreställa sig vad som flöt omkring. "Nattmannen" hade särskilda befogenheter. Bland uppgifterna för denne var att fånga in de herrelösa skaror av skabbiga hundar som strök omkring och ofta slogs ända in i kyrkan under gudstjänst. Han fick inte döda hundar inne i borgarens hus men vägrade husse att kasta ut sin hund kunde "nattmannen" ta hjälp av stadsfogden och hämta ut djuret. Kyrkogårdarna var en offentlig tummelplats för svin, fjäderfä och nötkreatur som bökade upp allting. Folk red och åkte obehindrat över kyrkogårdarna. Inne i kyrkan begravdes mängder av folk under golvstenarna varför en fruktansvärd odör spred sig. I tider med epidemier blev kyrkorna verkliga smittohärdar. Tyfus, pest och kolera spreds snabbt i denna miljö. Som omväxling kom smittkopporna och tuberkulosen. Så var livet på medeltiden. Det var bättre förr …