Harry´s Historietter 2026-05-01 Maffia I

På sommaren 1979 höll sig Michele Sindona gömd i en villa som tillhörde den italiensk- amerikanske läkaren och frimuraren Joseph Crimi Miceli. Där ägnade han sig åt att under Cosa Nostras ledning utöva utpressning mot det italienska etablissemanget, däribland premiärminister Giulio Andreotti, i syfte att rädda sin bank och få tillbaka maffians pengar. Cupolan plågades av att ha förlorat en enorm del av sina vinstmedel och började för första gången inse att den inte fick tillräckligt skydd av kristdemokraterna. Observera kopplingen mellan maffian och partiet. Polisen och undersökningsdomarna började bli alltför närgångna. Den gamla ordningen var på upphällningen och Liggio och Riina hotade att ta över verksamheten. Det var nu mördandet satte i gång på allvar. Michelle Reina, kristdemokraternas ledare i provinsen Palermo, hade redan skjutits ner som en varning till hans politiska överordnade i Rom. I slutet av juli mördades biträdande polischefen, Boris Giuliano. Han hade haft ett misstänkt långt möte i Milano med den tidigare nämnde konkursförvaltaren Ambrosoli tre dagar innan denne mördades. Sedan kom turen till Cesare Terranova, en domare som inlett ett korståg mot maffian. Han hade nyligen utnämnts till överåklagare i Palermo och svurit att sätta fast Luciano Liggio som statens fiende nummer ett men sköts ner bara 50 meter från sin bostad tillsammans med livvakten Lenin Mancuso. Det innebar inte slutet på den dödslista som kom att kallas "berömda lik". Den 6 januari 1980 dödades Piersanti Mattarella, ordförande för kristdemokraterna på Sicilien därför att han stod i vägen för Cosa Nostra. Inom några månader inträffade ytterligare två mord. Först sköts Emanuele Basile upprepade gånger i ryggen medan han bar på sin fyraåriga dotter som mirakulöst nog undkom oskadd. Basile var kapten i carabiniere och hade övertagit granskningen av maffians finanser efter Giuliano. Därefter dödades chefsåklagaren i Palermo, Gaetano Costa, medan han stod och bläddrade i böcker i ett bokstånd nära sitt hem. Morden inträffade tätt efter varandra och saknade motstycke. De verkar ha lett till en slutgiltig splittring inom kommissionen, där det nu satt en rad bundsförvanter till Riina och Liggio. De sista två oberoende ledarna blev alltmer isolerade och trots att den aktade maffiabossen Tommaso Buscetta gjorde ett försök till försoning fick han inget resultat. När Buscetta släpptes ur fängelset över dagen flydde han till Brasilien, vilket var tur för honom. I april, på sin 42-årsdag, blev hans vän Stefano Bontate nedskjuten i sin Alfa Romeo när han stannade vid ett trafikljus. Salvatore Inzerillo blev nästa offer. Han mördades samma dag som han fyllde 42 år, just när han skulle kliva in i en skottsäker bil, på väg från sin älskarinna. Samma vapen, en AK47, användes vid båda morden.

Det som sedan följde var rena massakern. Under 1981 och 1982 låg det minst 200 lik på gatorna i Palermo, förutom ytterligare 300 försvinnanden, offer för lupara bianca ett uttryck som på Sicilien betyder mord. En hel familj som hörde till maffian utplånades under en eftermiddag när de var lunchgäster hos Riina och Michael "Påven" Greco. Inzerillos och Bontates underhuggare, till och med deras släktingar, spårades upp och dödades. Inzerillos sextonårige son, som hotat att döda Riina, fick ena armen bortskjuten innan han mördades. Pojkens farbror försvann från sitt hus i New Jersey och hans bror hittades i New York i bagageluckan på en bil med avskurna könsorgan och med dollarsedlar in­stuckna i munnen på sitt avhuggna huvud. Gaetano Badalamentis brorson, familjens överhuvud sedan hans farbror utvisades, mördades också. Inte ens fredsmäklaren Tommaso Buscetta skonades. Hans två söner, svärsonen, brodern, brorsonen och till och med brodern till hans första hustru försvann eller mördades. År 1982 påträffades ytterligare två berömda lik som chockerade allmänheten mer än några andra. Den ena kroppen tillhörde Pio La Torre, en kommunistledamot av parlamentet från Sicilien som nyligen lämnat in ett svidande lagförslag riktat mot maffian. Enligt denna lag skulle medlemskap i Cosa Nostra betraktas som ett allvarligt brott och det skulle bli möjligt att få tillgång till alla bankkonton när ett sådant brott utreddes. Vidare skulle regeringen få tillåtelse att beslagta alla tillgångar om man misstänkte att de härrörde från ett brott. Det var illa nog. Men det andra liket fick hela Italien att kasta sig över Sicilien. Kroppen tillhörde nämligen en nationalhjälte, general Carlo Alberto Dalla Chiesa, Siciliens nyutnämnde prefekt. Dalla Chiesa kände Sicilien väl. Tidigt under sin karriär hade han tjänstgjort i Corleone. På 1960-talet och i början av 1970-talet hade han varit chef för carabinieri i Palermo. Efter det hade han blivit berömd för att ha krossat den välorganiserade terroristgruppen Röda brigaderna som hade förlamat landet. Nu förväntade man sig att han också skulle göra detsamma med maffian.