Harry´s Histoeietter 2025-11-09 EVERT TAUBE

1943 byggdes fyren på Flatön. Det var under kriget och under just dessa år bodde Evert Taube från och till på ön, vilket gjort de tre sammanvuxna öarna Malön, Ängön och Flatön till hela Sveriges egendom. Fyren står på berget står på berget strax efter att man från havet passerat Malö strömmar. Den visar en smal vit sektor in i Koljefjorden som sedan leder bort mot Henån. När vi klättrade bland bergen en solig höstdag var det tomt i de flesta av sommarstugorna och bara en och annan hummerfiskare tuffade genom strömmarna. Inte långt från fyren ligger det som en gång var Handelsman Flinks affär, "Mercuri tempel” som Taube kallade den, och "Flinken" själv ligger begravd på den vackra kyrkogården mitt på ön. Dels under sitt riktiga namn, Gustav Johansson, dels under förtydligandet Flink. Evert Taube kom till dessa trakter genom en ordination av läkaren Ernst Salen, broder till skeppsredaren Sven Salen som var Taubes vän och mecenat.. Ernst Salen var en av tidens mer berömda läkare och det finns en omfattande skriftväxling mellan Taube och honom bevarad. Ernst Salen dog 1968 efter att ha tillbringat de femton sista åren av sitt liv invalidiserad och bunden till sängen. Läkaren hade då ett sommarhus på Ängön och förmedlade kontakten med Anders och Hulda Johansson som var jordbrukare på Ängön. Taube kom dit för att andas frisk luft, leva ett sunt liv och få bukt med sin astma som ofta gav honom ångestladdade attacker. Taube var vid denna tid över femtio år, en tidens rikskändis och naturligtvis en främmande fågel i det enkla, jordbundna lantlivet. . Han berättar i breven hem till Astri om den myckna och närande kosten som Hulda består honom med och han får en service som inte står de fina hotellen långt efter. En av döttrarna i huset, Huldas Karin Jarnedal, som gift och som gick bort för några år sedan), berättade en gång hur märkligt de tyckte författaren levde. Han var uppe på nätterna och sov långt fram på förmiddagen när familjen redan gjort en halv arbetsdag. Numer finns nästan alla Taubes brev och skrifter samlade på Göteborgs universitetsbibliotek. Där kan man läsa hans brev hem till Astri och han var alltid en flitig brevskrivare. Samtidigt var det en tid av stor produktivitet. 1943 gav han ut Ballader i Bohuslän med visor som Maj på Malö, Vals på Ängön och Inbjudan till Bohuslän. Han var inte främmande för Bohuslän. Som barn hade han fått följa med på besök hos mamma Julias släktingar som bland annat var fyrvaktare på olika ställen. Hem till Astri skriver han ibland små historier. Ofta handlar det om pengar. Evert Taube hade konstant ont om pengar och i ett brev till Ernst Salen berättar han vid ett tillfälle hur han fått skriva ett kontrakt med Astri om att hon skall ha 14500 kronor om året. Både honorar och gager skickas direkt till henne. Under en tid var en av systrarna Johansson barnflicka hos Astri i Stockholm. Evert skriver hem om de rara flickorna: "Jag anser att du behöver just en sådan här stark och rapp och glad lantflicka. Frågan är priset."

Harry´s Historietter 2025-11-08 NUMMERLOTTERIT

Under Gustaf III tid nämligen 1773 startades Kungliga Nummerlotteriet vid Slottsbacken i Stockholm. Ett särskilt ämbetsverk hade hand om lotteriet. Carl Mikael Bellman var av kungen anställd för någon obetydlig uppgift just på detta Verk. Lottförsäljare fanns överallt då liksom nu. Man kunde spela på nittio nummer, 1-90, och i olika kombinationer. Dragningen skedde vid Gustaf Adolfs Torg. Vid dragningen hämtades en fattigpojke från Stora Barnbördshuset. Pojken kläddes upp och förseddes med vita handskar och ögonbindel och fick "dra" numren. Man kunde tippa på olika sätt. Med en vinst på 64 000 gånger insatsen blev lotten förstås dyrast. Chansen att få fyra rätt på detta lotteri var 1 på 64 000 000 vilket var en idiotsäker affär för arrangören nämligen Staten. För att ge lotteriet ett drag av anständighet så anslog man 500 riksdaler till "uppmuntran för giftermål och folkmängdens ökande". Det gick till så att landshövdingarna skickade in namn på giftasvuxna bondtöser från 15 - 24 år. Nittio togs ut och tilldelades var sitt nummer. De som hade turen att bli dragna, det var fem stycken - fick vardera 100 riksdaler. På det här viset blev de attraktiva på äktenskapsmarknaden med snabba barnafödslar som följd. Efter ett antal år kom det privata lotterier. Då det var dåliga tider sålde man lotter för att bli av med fastigheter och få in pengar. Man tryckte upp ett antal lottsedlar ofta med en vacker teckning av egendomen och sedan var det bara att köra igång. Det gällde att bli av med så många lottsedlar att det blev en nätt vinst på affären. Carl XIV Johan gav fortsatt tillstånd för dessa privata affärer i ytterligare två år men 1826 var det stopp med de privata lotterierna. Det höjdes röster om det fördärvliga med spel och dobbel och så småningom var även det statliga nummerlotteriet slut. Det upphörde 16 december 1840. Nummerlotteriet hade då snurrat i 67 år.